Nyttan med sjukdomsmodifierande behandling
För närvarande finns det tre typer av rutinmässiga behandlingar som tydligt har visat sig förändra vissa MS-formers kliniska förlopp. Det är beta-interferon-1b , beta-interferon-1a och glatirameracetat. Interferonerna är naturliga derivat av hormoner som deltar i kontrollen av kroppens immunsystem medan glatirameracetat är en blandning av korta kedjor av aminosyror (proteinernas byggstenar) som påverkar immunsvaret på ett sätt som ännu inte är klarlagt.
Var och en av dessa behandlingar har visat sig effektivt förhindra skov. Vissa av dem har också visat sig ha förmåga att bromsa sjukdomens fortskridande och därmed förlänga tiden till funktionsnedsättning. Nedan följer en kort beskrivning av resultaten beträffande viktiga jämförande kliniska prövningar som utförts med flera av dessa produkter. I alla dessa prövningar mäts graden av funktionsnedsättning med EDSS (Expanded Disability Status Scale), som beskrivs på en annan sida av denna webbplats. MR är en teknik för avbildning av hjärnan som används för att visualisera den skada på nervsystemet som orsakas av MS. Även MR beskrivs på en av webbplatsens sidor.
Jämförelser mellan MS-behandlingar
Eftersom sättet att utföra prövningarna skiljer sig åt på många punkter går det inte att jämföra behandlingarnas effektivitet genom att titta på resultatet av dem. I stället måste man använda jämförande prövningar där två sjukdomsmodifierande behandlingar används sida vid sida.
En oberoende prövning jämförde interferon-beta-1b (8 MIE injicerades subkutant dvs. under huden varannan dag) med interferon-beta-1a (6 MIE injicerades intramuskulärt, dvs. djupt i en muskel, en gång i veckan)2.
Efter 2 års behandling visade det sig att INF-beta-1b varannan dag gav bättre resultat. INF-beta-1b varannan dag var överlägset INF-beta-1a en gång i veckan vad avser kontroll av skov, fortskridande enligt EDSS och antalet lesioner enligt MR.
Forskarna ansåg att den större effektiviteten berodde på den högre veckodosen och den tätare tillförseln av interferon-beta-1b, som troligen samverkade2.
Fler belägg för att effektiviteten ökar med tätare och större doser
I en annan studie jämfördes två olika interferon beta-1a läkemedel med varandra. Studien bekräftade att större och tätare doser av interferon-beta-1a sc tre gånger i veckan gav större fördelar än interferon-beta-1a im en gång i veckan.3
Patienter som fick fler och större doser av interferon-beta-1a upplevde färre försämringar och en större procentandel av dem förblev skovfria. Patienter som fick intramuskulära injektioner av interferon-beta-1a en gång i veckan hade 50 % fler nya lesioner enligt MR än patienter som fick subkutana injektioner tre gånger i veckan.
Laboratoriestudier har visat att beta-interferon har följande dosrelaterade effekter
- Beta-interferon hämmar den mekanism som gör att T-celler kan bryta ned blod-hjärnbarriären och få tillträde till centrala nervsystemet
- Beta-interferon minskar produktionen av T-celler och ökar produktionen av cytokiner som hämmar immunsvaret
- Beta-interferon kan hämma den enzymproducerande nitrogenoxid som bidrar till att skada nervceller
- Beta-interferon stimulerar frisättningen av nervtillväxtfaktor
Även i djurmodeller av MS har beta-interferon dosrelaterad förmåga att hämma sjukdomen.
Hos friska försökspersoner stiger blodhalten av markörer på effekten av interferon-beta i proportion till den givna dosen, oavsett om dosen ges subkutant eller intramuskulärt. Däremot är doseringsfrekvensen viktig eftersom effekten, även vid stora doser, varar i högst 5 dagar4.
Ett antal kliniska prövningar har visat att högre dos beta-interferon ger större effekt, men detta kan delvis bero den tätare doseringen. Högre doser ger visserligen mer biverkningar som frossa, feber och reaktioner på injektionsstället, men det har visat sig att dessa biverkningar kan kontrolleras med läkemedel som Paracetamol® eller Ibuprofen®.5
Referenser
1 Goodin DS, Frohman EM et al. Disease modifying therapies in multiple sclerosis. Report of the Therapeutics and TechnologyAssessment Subcommittee of the American Academy of Neurtology and the MS Council for Clinical Practice Guidelines. Neurology 2002;58:169-178.
2 Durelli L et al. and the Independent Comparison of Interferon (INCOMIN) Trial Study Group. Every-other-day interferon beta-1b versus once-weekly interferon beta-1a for multiple sclerosis: results of a 2-year prospective randomised multicentre study (INCOMIN). The Lancet 2002;359:1453-1460.
3 EVIDENCE Study Group. Results of comparative efficacy trial using two formulations of interferon beta-1a in RRMS. Journal of Neurological Science 2001;187 (Suppl.1):S436.
4 Stuerzebecher S, Maibauer R et al. Pharmacodynamic comparison of single doses of IFN beta-1a and IFN beta-1b in healthy volunteers. J Interferon Cytokine Res 1999;19:1257-1264.
5 Goodin DS. Interferon-β Therapy in Multiple Sclerosis. Evidence for a Clinically Relevant Dose Response. Drugs 2001;61(12):1693-1703.
