Lisas krönika 17 juni - 09
Övning ger färdighet, eller?
17 Juni 2009
Hur kan det komma sig att vissa saker ser så lätt ut? Personer som sjunger, uppträder, dansar, sportar, snickrar målar kan ju få en att tro att det de gör inte är svårt alls. Att måla väggar till exempel kan ju inte vara någon konst. Det är ju bara att rolla på med färg så blir det målat. Det finns ju böcker för hemma-fixaren hur man kan göra. Jag tyckte det kändes onödigt till och med att läsa en sådan. Det kan ju inte vara svårt. Att måla…
Nu kan jag skriva en egen bok. Om hur man inte ska göra när man målar väggar med vit färg invändigt.
Man ska inte slarva med underarbetet. Det är så tråkigt att se stora spackelblaffor som inte slipats ordentligt bukta ut från väggen som ett månlandskap. Har jag märkt. Man kanske kan fästa fast någon lite leksaksgubbe i astronautdräkt med klister på väggen så kan man kalla det ett konstverk…
Man ska inte slarva med att täcka golvet ordentligt. Om man inte vill ha ett prickigt golv. Jag hade inte tänkt mig ett prickigt golv, men nu har jag det. Det kanske också går att måla…
Man ska inte använda en roller som är urtvättad från föregående dags målning om den har 1000 liter vatten kvar i sig. När man ska dra över det sista lagret färg på den snart färdiga väggen. Då bildas ett vattenfall från väggen, som blir floder ner i golvlisten för att sedan ta sig ut på golvet och bli till en hel sjö. Ett hav. En vit, stor, blank ocean. På parketten. Det ser ut som mjölk, men utspilld mjölk är mycket lättare att torka upp. Är min erfarenhet.
Man ska inte stå på en stol med färgtråget nedanför och stiga rakt ner i det när telefonen ringer. Man ska inte försöka krypa till telefonen med foten full med vit färg, det kommer lika mycket på golvet och alla möbler runt omkring ändå. Man ska inte svara i telefonen med händer fulla med vit färg. Man ska inte göra något alls med händer fulla med vit färg. Stryka sig i håret, klia sig i ögat, eller leta efter något i handväskan.
Man ska inte bjuda in vänner som målarhjälp och börja målarkalaset med att dricka vin. Det blir lite för kreativ målning då. Tur att jag valde vit färg. Hade det varit röd färg hade det sett ut som ett slakthus här. Med golv, väggar och tak, möbler, kläder, saker och invånare alla på något sätt färgade.
Jag har förstått varför det finns en särskild yrkeskategori som bara arbetar med att måla väggar, hus och inredning. Att målarna har gått en yrkesutbildning i flera år. De kan detta med rätt material, rätt färg, rätt förarbete, rätt verktyg, rätt arbetsställning, rätt teknik. De kan genvägar och senvägar och har fått med sig lite tips och trix som gör arbetet lätt, smidigt och välgjort. Jag har förstått att det är värt att betala för.
Det kändes bara så dyrt att betala så mycket för något som ser så lätt ut. Tänkte inte på all tid de har lagt ner för att kunna utföra hantverket. Tänkte heller inte på all tid det hade sparat mig och dessutom fått ett vackert målat hem.
Det man kan är ju ingen konst. Är det något man vill göra och dessutom bli bra på är det bara att öva, öva, öva. Lära sig grunderna och träna för att få in tekniken och färdigheten. Sedan kommer målning, sång eller andra framträdanden att gå som en dans. Det är bara att ta tag i allt man vill kunna, förstå att det tar tid att bli bra och traggla på. Så om några år kanske jag också kan kalla mig målarmäster….
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
