Lisas krönika 15 oktober - 09
Vill någon köpa min pappa?
15 oktober 2009
Alla har vi en pappa. En far, förälder, en donator, eller drömmen om en pappa. Vi kommer ursprungligen från både en man och en kvinna. En del personer kan hävda att de har växt upp helt utan pappa (eller mamma). Eller att man haft sina föräldrar nära men ändå inte närvarande. Alla har vi olika historier, men gemensamt är att vi kommit till på samma sätt världen över.
Jag kommer från ett frö som vann kapplöpningen till ägget för 35 år sedan. Fröet var från min far. Kungen av Kornmanstorp. Fem flickor har han fått till tillsammans med Mamma. Drömmen om en gosse fick han ge upp efter att min yngsta lillasyster, idag 18 år, föddes.
– Nästa gång blir det en pojke, sa pappa direkt på BB. – Nu blir det ingen mer gång, sa den luttrade femflicksmodern och tillika hans fru bestämt. Pappa blev nöjd ändå… för fler svärsöner än han önskat har passerat genom hans hus under åren.
Nu i vuxen ålder förstår jag att verkligen uppskatta allt han har gjort och gör för oss. Det spelar ingen roll att han bor i sitt blåställ, äter cigaretter, tvagar sig på lördagar, och att han är en usel affärsman. Köper t.ex. 100 ljuslyktor för tio kr styck som ingen annan vill ha för fem eller ens två spänn. Det är därför de säljs ut. När han märker att ingen vill betala för dem ger han bort alla felköp i presenter och julklappar. Så hela släkten har bebisblå metall-lyktor på ranglig fot hemma från förra julen.
Han älskar att fiska, plocka svamp och svänga en bägare, eller två. Allt som är viktigt med fiske, skog och alkohol har jag lärt av honom. Han hjälper alltid oss döttrar när vi behöver det. Kör möbler, fixar motorer, lånar ut borrmaskiner och passar barn. Han tipsar om extrapriser på alla de affärer han dagligen skannar av i jakten på billiga råvaror till hans egna fenomenala storkok. Han hjälper till med häckklippning och snöskottning och matning av katter. Eller dyker bara upp för att fika en stund.
Han kanske inte psykologpratar med sina flickor om hjärtesorger och problem, men vad spelar det för roll… han är en praktiker, inte en teoretiker. Dessutom är han oerhört lättrörd. Han vill bara att vi ska må bra. Varm mat och småprat om allt och ingenting hemma vid föräldrarnas bord är också läkande och väldigt trevligt.
Farsan gör julbordet varje år! Julbordet som Astrid Lindgren beskriver i ”Emil i Lönneberga” är NADA i jämförelse. Pappa fyller också våra frysar med vardagsmat titt som tätt. Han lagar fortfarande mat som han hade fem ungar med kompisar hemma. Själv tar han en korv på torget till lunch, så han behöver hjälp att äta upp allt. Tur att min frys är så stor, att mamma är ganska liten i maten och att han gör så vansinnigt smakrik husmanskost.
Kan man sätta ut pappa på Blocket och sälja honom per timme? Jag vill inte avvara honom för mycket nämligen, men vill ändå kunna erbjuda möjligheten att alla får tillgång till min pappa, så bara för en timme. Till mina vänner lånar jag gärna ut honom gratis en liten stund.
Barndomshemmet står alltid öppet för oss barn, med våra barn, respektive och vänner. Alla är välkomna! Det har lärt mig vad som är viktigast! Tid, värme, generositet och gärna trevligt sällskap! Smart att lära ut det, för allt det vill jag ge tillbaka till min far också! Pappa har visat att man kan känna sig liten ibland men ändå räcka till alla på något sätt! Det är stort! Det är min farsa det!
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
